Jag slank ljudlöst ner frÄn sÀngen och gick ut pÄ trappan. Jag hade vÀntat mig att Àlgarna skulle bli skrÀmda, men trots att de mÄste ha mÀrkt att jag var dÀr klippte de bara med öronen. Jag slog mig ner. Den ena Àlgen vÀnde pÄ huvudet och tuggade lÄngsamt pÄ sin grÀstuva medan hon tittade pÄ mig. Fast jag visste att det var löjligt att le mot en Àlg kunde jag inte lÄta bli.
âHej pĂ„ digâ, viskade jag. Ălgen spetsade öronen och slutade tugga för ett ögonblick, sedan fortsatte hon Ă€ta.Johanna har precis börjat sjuan och det Ă€r mycket som har förĂ€ndrats sedan vĂ„ren. Till exempel Johannas bĂ€sta vĂ€n Sandra. Sandra hĂ€nger efter sjuans drottningar Lusse och Viktoria, och gör allt för att fĂ„ deras godkĂ€nnande. Johanna vill bara att allt ska vara som förr. Tur att kojan finns, kojan dĂ€r Johanna kan andas skogsluft och spana efter djur i lugn och ro.Malin Klingenberg skriver med allvar och humor om att bli tonĂ„ring, om att förĂ€ndras och hitta nya vĂ€gar. Och om hur man tĂ€mjer en Ă€lg.