Tre maskerade rÄnare genomför ett brutalt dÄd i tunnelbanan i Stockholm. En hel vagn pÄ tÄget skjuts sönder och pengar, klockor och mobiler avkrÀvs de skrÀckslagna resenÀrerna. TvÄ mÀn, lokföraren och en passagerare, mördas brutalt.
RÄnarna flyr i en svart Chevrolet och kör till en övergiven, nersliten fabriksbyggnad vid Stockholms hamninlopp. Högst upp i den, i ett smutsigt före detta omklÀdningsrum med kakelbÄs och plÄtskÄp, tar de av sig sina skidmasker. RÄnarna Àr tre unga kvinnor. De hÀmtar en illa tilltygad kassettbandspelare frÄn ett av skÄpen, sÀtter sig runt den, tar varandras hÀnder och börjar vagga nÀr spröd pianomusik strömmar ur högtalaren. Det Àr en gammal BeatleslÄt: For no one. TÄrarna rinner utmed kvinnornas ansikten. Den handikappade polisen Axel Hake fÄr hand om fallet. Han tror inte att det Àr ett terrorattentat som polisledningen förordar. Ingen grupp har tagit pÄ sig ansvaret. Inga slagord, inga krav.
RÄnarna har en annan agenda, men vilken? NÀr ytterligare ett rÄn med mordisk utgÄng utförs vidtar Hakes chefer ÄtgÀrder han inte kan acceptera. Han tar semester men slÀpper inte fallet och fortsÀtter sin utredning i smyg, under tÀckmantel. Hake lyckas nÀrma sig en av kvinnorna genom att utge sig för att vara nÄgon annan. Han spelar sitt spel, men han har inte rÀknat med att behöva blanda in sina egna kÀnslor i denna katt-och-rÄtta-lek pÄ liv och död. Och det försÀtter inte bara hans eget liv i fara, hela hans familj stÄr ocksÄ hotad.