"Det ligger ett hus vid rue de Paris i Douai vars utseende, inre planering och detaljer bÀttre Àn nÄgot annat har bevarat den gamla flamlÀndska byggnadsstil som sÄ naturligt ansluter sig till det patriarkaliska levnadssÀttet i denna landsÀnda; men innan jag nÀrmare beskriver det, bör jag kanske i författaryrkets intresse faststÀlla det nödvÀndiga i vissa didaktiska utredningar trots att de uppvÀcker protester hos okunniga och glupskt otÄliga lÀsare som vill ha sinnesrörelser men slippa förutsÀttningarna för dem, lÀsare som vill ha blomman utan att sÀtta fröet, barnet utan att först vara havande."
De vises sten (1834) tog med Balzacs mÄtt mÀtt förhÄllandevis lÄng tid att fÀrdigstÀlla, den Àr daterad "juni-september 1834", men det bör pÄpekas att han samtidigt och pÄ en enda mÄnad (september 1834) fullbordade en annan stor roman, Pappa Goriot. Balthazar Claes i De vises sten Àr inte besatt av penningbegÀr utan av en forskarlidelse som slukar pengar, en passion för kemin som stegras allt mer. Den fixa idé som behÀrskar honom Àr tron pÄ att det slutligen ska lyckas honom att upptÀcka ett slags grundÀmnenas grundÀmne, "det absoluta". För denna "jakt pÄ det absoluta" offrar han allt.