"Hon har lagt mig i matsalen för att det Àr hÀr jag ska dö. Det Àr inte muntrare Àn det lÄter. Inte vÀrre heller."
Kapten Rönner ligger i en villa pĂ„ Ă land och dör. Han hör sin hustru och hennes sommargĂ€ster skvallra i salongen, medan minnena trĂ€nger pĂ„ i allt febrigare visioner. Det Ă€r 1960-tal och fĂ€rjetrafiken pĂ„ Ăstersjön har precis börjat vĂ€xa till ett fenomen. Och det Ă€r till havet tanken stĂ€ndigt Ă„tervĂ€nder, till dĂ€ck och kommandobryggor. Till sjöresans undantagstillstĂ„nd, som gör ocksĂ„ livet i land till ett undantag. I fragmentariska hĂ„gkomster bryts moderniteten mot det gamla livet och en mans sjĂ€lvbild mot det som kunde ha varit.
I Uppsala förbereder sig Kerstin under nÄgra hektiska dagar för Ànnu en sommar som gÀst i Rönners hus. För henne Àr turistens temporÀra undantagstillstÄnd en stor frihet. I det tillfÀlliga kan man vara som man vill.
Sebastian Johans, bördig frÄn à land, Àr författare och konstkritiker, bland annat i Dagens Nyheter. Hans första roman, Broarna (2020), fick lysande recensioner och nominerades till Nordiska rÄdets pris.
»I denna sin andra roman tar Johans ett stort steg till ( . . . ) Döden och Kerstin Àr en originell och mycket lÀsvÀrd roman om livet, lÀngtan, kÀrleken och döden.« Ulrika Knutson, DN.
»En rymd öppnar sig nÀr kaptenens trevande och nötta ord möter Kerstins framtidsrus, en rymd vari förlusten och kÀrleken till svunnen vÀrld ryms.« Houssin Vennberg Sninate, SvD.
»UpplÀgget borgar för stor stilistisk spÀnnvidd och Johans varvar skickligt poetiskt och prosaiskt, realistiskt och drömskt, tragiskt och komiskt ( . . . ) Historiska hÀndelser, personer och fartyg flimrar förbi, men allt blir till kropp i kapten Rönners kropp. Johans fÄr historien att leva. I portrÀttet av Rönner frigör han den som konst.« Freja Rudels, à bo UnderrÀttelser.
»Med ett sakligt sprÄk lÀmnas vÀrderingen av dessa tvÄ vÀrldar Ät lÀsaren, inga pekpinnar eller berÀttarkommentarer styr vilken av de bÄda som vÀger tyngre. Titeln antyder naturligtvis den underliggande kritiken, det Àr inte bara Rönner som dör, utan en epok, och med den en uppsÀttning vÀrderingar.« Claes Wahlin, Aftonbladet.