O, så varmt och skönt det var! Höll sommaren på att komma tillbaka? Höstblommor lyste ännu på vägkanten - det var mest fibblor - och en och annan liten blåklocka hade dröjt sig kvar och dallrade så älsklig och graciös i den svaga morgonvinden. Uppe på backkrönet stod en rönn och prunkade med sina bär, som redan var röda.
Vi bodde i en dal. När jag hade kommit uppför backen, såg jag vägen till staden slingra sig som ett grått band framför mig. På backkrönet mitt emot låg kvarnen, som alltid mullrade och malde. Vi hade både kvarn och lantgård, men kvarnen var det förnämsta. Lantbruket var nästan bara till husbehov. Därför hade förstås vår gård fått namnet Kvarngården.
