Solveig och Ella möts sent i livet i svindlande kärlek. Ella är präst och Solveig rosenterapeut och körledare till människor som tror att de inte kan sjunga. 30 år efter ett första kärleksmöte, stämmer de träff i sakristian. Femtonåriga fostersonen Simons mamma sitter i fängelse för att ha dödat Simons pappa. Vikingahunden Torgrim tröstar sina människor.
Isabella Murrays gripande och varma kärleksroman handlar om liv och död, kärlek, förlust och sorg och om skönheten i det djupt mänskliga. Det är en rolig och innerlig berättelse med både allvar och tillförsikt. En bok om att åldras i förundran och tacksamhet över att ha fått vara med om alltsammans.
Rolig och innerlig berättelse med mycket allvar och tillförsikt. En bok om att trotsa döden och om att allt det hemska inte är så farligt. Det finns med ett enormt mörker och ett enormt ljus och livet, ja det ska levas. /Monika Fagerholm, författare och skrivcoach.
Ett centralt tema i denna välskrivna bok är mellanmänsklig tillit.
Isabella Murrays språkbruk, t ex ”Kanske kan en stark människa växa sig svag?”, bidrar till att gestalta människans komplexitet, under livets oförutsägbara gång, på ett ömsint sätt. /Karin Barron, sociolog.
Isabella Murray är född -55. Hon har arbetat som rosenterapeut och kriminalvårdare, nu pensionär med författande och hunduppfödning som sina största intressen.
