Det var i Chicago. Mitt i staden, pÄ en myllrande gata, en mÄndag vid lunchtid. Hela situationen hade uppstÄtt pÄ nÄgra sekunder. Det hade hÀnt pÄ ett sÀtt som aldrig skulle ha kunnat koreograferats.Jack Reacher hade promenerat lÀngs gatan, utan nÄgot sÀrskilt mÄl. Han hade nÀrmat sig ingÄngen till en kemtvÀtt. Dörren hade öppnats rakt i ansiktet pÄ honom och en krycka hade skramlande landat pÄ trottoaren.I dörröppningen stod en kvinna med famnen full av klÀder i kemtvÀttsplast. Hon var exklusivt klÀdd, mörk, vacker, sjÀlvsÀker. Det var nÄgot fel pÄ hennes ena ben. Reacher sÄg pÄ hennes hÄllning att skadan var smÀrtsam. Han plockade upp kryckan och gav henne en stödjande hand. Han höll fortfarande tag i hennes arm nÀr han plötsligt stod öga mot öga med tvÄ mÀn. Deras osÀkrade automatpistoler hölls lÄgt och stadigt riktade mot Reacher och den okÀnda kvinnan.Jack Reacher hörde ett eko ur sitt förflutna. Han hade gott om förflutet, och ekot kom frÄn den vÀrsta biten.