Harriet, som av sina vÀnner kallas Harry, Àr en som aldrig stannar lÀnge pÄ samma plats. Efter ett tag blir hon rastlös och vill vidare. SÄ har hon varit hela livet. Nu har hon slagit sig ner i ett hus som fortfarande kÀnns lite ovant och spÀnnande.
Anledningen till att hon flyttade dit var för att hennes vÀninna Katja fick ett bra jobb pÄ konstmuseet nÀr hon hörde av sig till Harriet och föreslog att hon ocksÄ skulle flytta dit var det som den sjÀlvklaraste saken i vÀrlden. En ny plats dÀr man knappt kÀnner nÄgon var alldeles för lockande för Harriet att kunna tacka nej till.
Hon har tagit jobb pÄ ett litet fik som drivs av ett nunnekloster. Annars hÀnder inte sÄ mycket. PÄ kvÀllarna trÀffar hon Katja eller sin nye vÀn, grannen Terje, som Katja tycker mest av allt liknar en snuskig farbror. En dag berÀttar han att han för lÀnge sedan förlorade sin dotter. Hon försvann. Han vet inte om hon lever eller Àr död. Det Àr en sorg som han aldrig kommit över, varje dag sliter kÀnslan honom nÀstan i stycken.
För Harriet blir detta nÀstan som ett uppvaknande. Vad innebÀr det att alltid vilja vara nÄgon annanstans? Att hela tiden vilja sig bort? Hennes frÄgor fÄr ny aktualitet nÀr Katja en dag plötsligt Àr som uppslukad av jorden. Vart har hon tagit vÀgen? Har hon trÀffat nÄgon? Har nÄgot otÀckt hÀnt? Sökandet efter vÀninnan för Harriet lÄngt bort, men kanske ocksÄ nÀrmare henne sjÀlv och hennes förflutna. För nÄgonstans dÀr i sökandet fÄr hon ocksÄ korn pÄ sin egen familj, förÀldrarna och brodern som hon aldrig riktigt lÀrt kÀnna.
