"Skriv en roman baserad pÄ dina dagböcker, pÄ sÄdant du varit med om!" Den uppmaningen har den medelÄlders författaren fÄtt av sin gode vÀn Jesper, som likt han sjÀlv varit deltagare i en drömgrupp. Men arbetet med romanen gÄr i stÄ, och för att bryta sin leda hyr han en stuga i KolmÄrden dÀr han flera gÄnger tidigare vistats. I den sensommarmÀttade stÀmningen vid den brÄddjupa BÀrsjön tilltar kÀnslan av misslyckande och kulminerar i ett olyckstillbud, bland skÀrvor av minnen och drömmar och undflyende bilder... Samtalen och fisketurerna med grannen Eskil, och den starka vÀnskapen med honom, Àr snart den enda verklighet författaren har att lita till.
I min ungdom speglade jag mig ofta har delvis det sjÀlvbiografiskas oförtÀckta prÀgel, med nakna skildringar av sorg och förtvivlan. Men berÀttelsen om förlust, svek och ensamhet kryddas ocksÄ av vrede, och inte minst av den klarsynthet och underfundiga humor som Àr Per Gunnar Evanders signum.