Under pÄgÄende krig och tryckande svensk tystnad skrev Eyvind Johnson som protest mot undfallenheten den stora motstÄndsromanen om Johannes Krilon; en bok om Äret i tre Är: Grupp Krilon 1941, Krilons resa 1942 och Krilon sjÀlv 1943. I finurlig allegorisk drÀkt och mot ett livfullt tecknat Stockholm som fond Äterverkar krigshÀndelserna pÄ en liten grupp av samtalande stockholmare. Tryck- och yttrandefriheten var hotad. Johnson anvÀnde bland annat sin roman som kamouflage för rapporter om den nazistiska terrorn i Norge eftersom de svenska tidningar som tog upp Àmnet drogs in. Konstens möjlighet att bjuda motstÄnd bÄde demonstreras och diskuteras i denna tekniskt avancerade roman. Med utgÄngspunkt i en ungdomlig kÀrlekssorg företar romanen en upptÀcktsfÀrd i Krilons förflutna, som liksom Eyvind Johnsons rymmer erfarenheter frÄn mellankrigstidens anarkistiska och konstnÀrliga miljöer i Paris och Berlin. Som krönika frÄn permittenttÄgens, ransoneringskortens och det nazistiska medlöperiets tid men ocksÄ som kÀrleksfull skildring av borgerligt gemyt pÄ stadshotell, i sprtstugor och pÄ fiskeutflykt saknar romantrilogin om fastighetsmÀklaren Johannes Krilon motstycke. I en appell om att denna tid och dess brott aldrig mÄtte glömmas utmynnade Romanen om Krilon 1943. NÀr nu Kerstin Ekman skrivit en roman om Krilonromanen och om det fria ordets och civilkuragets betydelse mot bakgrund av en ny tids krig och förtryck Àr det ocksÄ den Àldre romanens vÀdjan till en ny publik som hörs i titeln, Gör mig levande igen.