FrÄn och med mitten av 1800-talet vÀxte sig tendensen att betrakta religion som nÄgot privat allt starkare. Religionsutövning började sammankopplas med kvinnlighet och mjuka vÀrden, och ansÄgs av somliga till och med som oförenlig med sann manlighet.
Men var den verkligen det? Vilka uttryck tog sig den manliga religiositeten under en tid dÄ kristendomen steg för steg förlorade sin tidigare stÀllning som samhÀllets sjÀlvklara fundament?
I antologin Kristen manlighet â ideal och verklighet 1830â1940 resonerar författarna kring villkor och utvecklingslinjer som varit tongivande för mannens roll i och utanför kyrkorummen.
Vi möter mÀn i kamp med och för sin tro, missionÀrer pÄ resa och litterÀra gestaltningar av mÀn i kyrkligt arbete. SamhÀllsengagemang och strÀvan att manliggöra kristna dygder var mÄlet för somliga, medan andra manlighetsideal i stÀllet betonade den stilla pliktuppfyllelsen i vardagslivet. I den katolska vÀrlden hyllades de klassiska dygdeidealen som ödmjukhet och lydnad i det manliga kristna vÀrvet.
Bokens texter utgör ett fascinerande spektrum av perspektiv pÄ frÄgorna om det kristna mansidealet under epoken.