FÄ saker Àr lika laddade som moderskapet, och det Àr svÄrt att förestÀlla sig nÄgot som rymmer sÄ mycket: symbioser och separationer, hopp och förtvivlan - det mest gudalika och mest kroppsliga i mÀnniskan.
Detta Àr nÄgot som blir tydligt i Patricia Lorenzonis Mama Dolly, en blodig konfrontation med bilder av moderskap frÄn hela vÀrlden: Det finns inget lagom nÀr det kommer till mödrar, allt dras till sin spets.
HÀr samsas jungfru Maria med fÄret Dolly, La Llorona med Alienfilmernas Ellen Ripley, Medea med Loretta Lynn - ett antal modersfigurer: lyckliga, tragiska eller parodiska. Vi fÄr lÀsa om bortbytingar och aborter, fertilitetssymboler och -demoner, manliga mammor och danska spermabanker. Och mitt i denna kulturhistoriska betraktelse - som spÀnner över Ärtusenden och kontinenter - hittar vi Àven en djupt personlig berÀttelse om rÀdslan för och lÀngtan efter barn.
För ingen av oss kommer undan, moderskapet nÄr oss pÄ djupet. I sin övervÀldigande nÀrvaro eller lika övervÀldigande frÄnvaro. Alla har vi en relation till mödrar; om inte annat till vÄr egen..
