"SÀllan har kÀrlekens och destruktivitetens vÀxelspel skildrats sÄ bildligt och klart; hur djupt och utbrett rötterna i ett kÀnslomÀssigt medberoende kan strÀcka sig. [...] Det Àr oerhört skickligt att skriva sÄ kÀrleksfullt om mörkret och om hoppet, trots allt." Aftonbladet
Bara elen skonar Golan frÄn minnena av blodet mellan bergen, mÀnnen, mödrarna och vallmon. NÀr Golan rullar igÄng saliven efter elbehandlingarna Àr det hennes systerdotter Aya som sitter intill henne, som stryker hennes handrygg precis som hon stryker gamlingarnas pÄ hemtjÀnsten. Golans egen dotter Helin har avlÀgsnat sig, metodiskt hÄller hon sin mamma och det kaos hon för med sig pÄ sÀkert avstÄnd. Men Aya betraktar sin moster med skrÀck och förtjusning.
Samtidigt som Aya trÀnger sig lÀngre in i Golans tillvaro och sin egen ensamhet Àr det nÄgot inom henne som hotar att sprÀngas.