Sibkiparken i Damaskus Àr platsen dit homosexuella mÀn frÄn hela landet tar sig för att trÀffas. Det Àr hÀr 21-Äriga Furat först fÄr höra talas om Hammamer; stadens osynliga fristÀder för bögar. I dessa offentliga badhus, dÀr lukten av lagerblad och AleppotvÄl fyller rummen, möts nakna mÀn i den fuktiga Ängan.
I en annan tid vaknar Furat i panik med vidöppna ögon pÄ asylboendet i smÄlÀndska à seda. Han ligger i en pöl av svett i den smala sÀngen. I drömmen var han pÄtvingad en ögonbindel och hans hÀnder var bakbundna. Han visste vad som vÀntade, han har sett klippen som sprids pÄ internet; har sett vad Daesh gör med bögar. Han lÄser in sig pÄ toaletten, tar pennan och börjar skriva.
Det hÀr Àr berÀttelsen om Furats och andras resa till Fort Europa. Den bÀrs av förlust, skam, hat och bottenlös fruktan men i sprickorna gömmer sig ocksÄ de brinnande passionerna, den glödande njutningen. Romanfiguren Furat lever i kampen för kÀrleken. HÀr Àr hans historia, skildrad för första gÄngen nÄgonsin.