Michelangelos storhet som konstnär ligger inte bara i hans strävan efter fullkomlighet och skönhet, utan även i hans unika sätt att närma sig den konstnärliga processen och platsens betydelse.
Michelangelos fresker i Sixtinska kapellet, skulpturer i Medicikapellet och andra monument bör alla förstås som dramatiserande tillskott till miljöerna de placerades i. Istället för att anpassas och smälta in i sina omgivningar så interagerar dessa verk med rummen, ceremonierna och musiken som fanns runtom dem. Man kan också se hur konstnären i sina ofullbordade verk och egna skrifter pekar på en estetik under ständig förhandling där processen är lika viktig som de färdigställda verken.
Peter Gillgren belyser Michelangelos verk som tillkomna i en strävan att förändra och ompröva den miljö som redan fanns på plats. Det är en nydanande och originell studie som tillför ett nytt, oumbärligt kritiskt perspektiv till konstvetenskapen.
In English:
Michelangelo’s originality as an artist lay not only in ideas about perfection and beauty, but also in his unique approach to the artistic process and art’s site specificity.
Michelangelo’s frescoes in the Sistine Chapel and the sculptures of the Medici Chapel and Julius II’s tomb should all be understood as dramatic interventions at their sites. Instead of adapting to and blending in with their surroundings, these are works that interact with the space, the ceremonies, and the music. In addition, the many uncompleted works and the artist’s own writings point to an aesthetic of continuous processing, where the fundamentals remain as important as the finished work.
In Siting Michelangelo, Peter Gillgren investigates Michelangelo’s works as conceived with the aim of altering and rearranging what was already in place. Gillgren’s study shows that not only must we look closely at works of art, but we must fully consider them as embodiments of their sitedness. This original and thought-provoking book applies a fresh critical perspective to the essentials of the discipline of art history.