Maksim Gorkij flyttade knappt fem Är gammal till sina morförÀldrar, tillsammans med modern, efter att fadern dött i kolera. Morfadern, vars affÀrer gick allt sÀmre tills familjen var utarmad, slog honom regelbundet. Vid Ätta Ärs Älder blev han tillsagd att tjÀna sitt eget uppehÀlle. Hans mormor brukade ligga pÄ knÀ vid deras sÀng - medan Gorkij lÄtsades sova - och rapportera till Gud om dagens hÀndelser.
Mormodern blev pojkens bÀsta vÀn och den odiskutabla hjÀltinnan i den första och mest berömda volymen i Gorkijs sjÀlvbiografiska trilogi, Min barndom [1913]. En bok vimlande av öden, svÀrmande av gestalter, som fungerade som ett slags exorcism för författaren sjÀlv. I trilogins nÀsta del, Ute i vÀrlden [1916] har Gorkij nÄtt tonÄren och börjar frigöra sig frÄn barndomen, och i den avslutande boken, Mina universitet [1923] skildrar han sin tid i Kazan, dit han rest för att studera vid universitetet, trots att han Àr utfattig.
I denna utgÄva samlas hela Maksim Gorkijs sjÀlvbiografiska trilogi: Min barndom och Ute i vÀrlden i översÀttning av Ellen Wester, Mina universitet i översÀttning av Ellen Rydelius, samtliga reviderade av Staffan Dahl.
MAKSIM GORKIJ [1868-1936], egentligen Aleksej Maksimovitj Pesjkov, född i Nizjnij Novgorod, hör till den ryska litteraturens största namn. Gorkijs ungdom mÀrktes av fattigdom och han blev tidigt förÀldralös. Som kökspojke pÄ en VolgaÄngare lÀrde han sig lÀsa och skriva - lÀsningen beskrev han senare som sin rÀddning. 1898 kom första bokutgivningen, BerÀttelser, i tvÄ band, som gjorde succé. Maksim Gorkij kom snart att betraktas som en av de stora ryska författarna, vid sidan av Leo Tolstoj och Anton Tjechov. Han dog 1936 under oklara omstÀndigheter i Josef Stalins Sovjetunionen.