Det absurda i situationen gjorde honom både förundrad och illa till mods men han var omedveten om att det bara var början.
Thomas har blivit kvarglömd efter en lägenhetsvisning. Dörren är låst, mobilbatteriet dött och han har inget annat val än att stanna där över natten. Nästa morgon står det klart för honom att han kan gå från lägenhet till lägenhet genom en dörr som ingen annan ser.
I var och en av dessa tre noveller avslöjas sprickor i fasaden. Sådant som får hela fasaden att krackelera. Rasa. Den sortens sprickor som släpper in ljuset.
Stämningen är emellanåt som något från Kafka, men inte alls med samma uppgivenhet eller hopplöshet. Bara fullkomligt surrealistisk.
Det händer någonting på andra sidan verkligheten.