EssÀboken utkom första gÄngen Är 1994 och Àr idag precis lika aktuell. Mazzarella lyfter fram den sÄ ofta osynliggjorda tanten med en hyllning av hennes praktiska och vÀnliga vÀsen men boken handlar minst lika mycket om att leva och skriva och att fÄ syn pÄ allt det kan finnas att reflektera om. Den handlar om ting, fotografier, vÀnskap, vÀnners kritik, lycka, sorg, de döda ("vad du Àr har jag ock varit, vad jag Àr skall du ock bliva"), medelÄlder, likgiltighet/leda, krokodiler (exakt en pÄ sid. 170, som en tant vÀrjer sig emot med ett parasoll), benÀmnande, vardagens byggstenar, hur vi greppar det stora genom det lilla, kroppen och, oÀndligt kÀrleksfullt, om Meretes mor.
Pia Ingström, som skrev ett efterord till nyutgÄvan 2009 formulerar sig sÄ hÀr: "Att lÀsa Mazzarellas essÀistik Àr att bli inbjuden till ett samtal om stort och smÄtt - och inte minst om hur stort och smÄtt, eller det universella och det partikulÀra, oupplösligt hör ihop. Av alla finlandssvenska essÀister Àr hon nog den som finast gestaltar just den sjÀlvklara förbindelsen I Mazzarellas texter finns rikliga referenser till litteraturens stora och smÄ namn, som Homeros, Martha Nussbaum eller den Heliga Birgitta, men lika rikliga till studenter, mostrar, skrivarkursdeltagare och andra som sagt eller skrivit nÄgot som intresserar henne. De vistas ledigt i samma lÀrdomens och reflektionens rum, grubblar över liknande frÄgor om ensamhet, hemmahörighet, minnets vÀsen, vad de skall Àta till middag i kvÀll och vem som skall Àlska dem nÀr de blir gamla och sjuka."