Resa till sommaren en skildring av Martins upplevelser fredssommaren 1919, dÄ han Àr tolv Är gammal "pÄ vÀg att bli stor, har fÄtt nog av att vara liten". FörÀldrarna tar honom och hans syskon med pÄ besök i moderns hemby i VÀsterbotten, ett landet Gosen med en "fredsvÀlling", full av Àgg och russin men ocksÄ en plats dÀr pojken blir bekant med begreppet synd. Martin tröttnar snart i rovlandet, lyssnar till mormoderns berÀttelser frÄn den stora vÀckelsens tid, driver omkring med kusin Ville, som han rÀddar frÄn att drunkna och fÄr napp av sjÀlva Storabborren. En central episod och en höjdpunkt i skildringen Àr fÀrden till kyrkan, varunder Martin för första gÄngen pÄ allvar blir medveten om den religiösa upplevelsen och försöker reda ut sina egna begrepp om Gud. Det Àr en ljus sommar men den saknar inte mörka inslag: lÀrkan som flyger rakt pÄ liebladet, den sinnessjuke Jomanel som under vÄldsamt motstÄnd förs till fattighuset, de dygn dÄ fadern brottas med döden i en magsjukdom.
Landskapet med slÀtt, Àlv och skogar, byns alla dofter och dagrar, dess sysslor med slÄtter, torvupptagning och skörd, dess mÀnniskor som talar en för pojken frÀmmande dialekt, utgör en rik ram kring denna sommarberÀttelse om en pojke pÄ grÀnsen mellan barndom och vuxenhet. Med hjÀlp av minnets slagruta har författaren trÀffat pÄ djupa, friska kÀllÄdror som kommer hans stilkonst att blomma och lysa.