Utmärkande för den svenska bostadspolitiken sedan 1945 är att den har varit generell, det vill säga riktat sig till alla i stället för till specifika grupper. De kommunala bostadsbolagen - allmännyttan - har varit en hörnsten i denna politik under mottot "goda bostäder för alla". Men i dag spretar allmännyttan runt om i landet. I vissa kommuner fungerar den som politiken avsett, medan den i andra kommuner snarare blivit en boendeform för hushåll med låga inkomster. Och i vissa kommuner existerar inte längre någon allmännytta eller så stängs låginkomsthushåll ute från de kommunala företagen genom höga inkomstkrav.
I rapporten granskar bostadsforskaren Martin Grander allmännyttans och bostadsförsörjningens utveckling från 1940-talet fram till i dag. Analysen bygger på ett rikt empiriskt material som studier av historiska och samtida bostadspolitiska dokument, enkätundersökningar och intervjuer. Allmännyttan och bostadsförsörjningen i Malmö, Norrköping, Landskrona och Göteborg närstuderas och jämförs för att identifiera lokala skillnader.
Författaren skisserar tre möjliga framtidsscenarier för den svenska bostadspolitiken och allmännyttans roll i denna: att fortsätta som i dag, att införa socialbostäder eller att återuppfinna den generella bostadspolitiken men med nödvändiga selektiva inslag.