Året är 1987, vår historia kanske börjar på en för handlingen lite ovanlig plats, Ytterö Örlogsbas utanför Stockholm. Jeanette, med hennes lite jobbiga bakgrund. Men ni kommer snart nog att förstå varför.
Cecilia är sedan ett år tillbaka i full aktiv tjänst på hennes nya PCS på ”Deep Frozen” eller som den heter egentligen, Winter Combat Training camp 453 mer officiellt. Något som ingen gjorde ärligt sagt, som hon hörde skulle ske vart tredje år ungefär. Det hette ”att man skulle upp och frysa” och ”Frozen” mest kort och gott. En relativt stor anläggning till ytan, men relativt få soldater, 120-140 soldater på det stora hela i snitt.
Av själva Campen syntes absolut ingenting för flyget, om dem nu skulle lyckas irra så långt in i flygförbudszonen för civilt flyg i området. Troligen skulle man bli avvisad långt innan dess. Det lät dock på högre befäl att PCS i hennes fall skulle komma långt mer sällan. Det genom utbildningsmodellen och specialistutbildningen hon hade, hon visste inte vad som gällde, och hon tog varje dag för det som kom.
Saknaden efter Gomez fanns där förstås men den ”lilla Gomez” i helikotern
