"Vem som helst! Ja, vem som helst utom Claire Säwes! Inte Claire! Aldrig Claire! Och ändå var det Claire."
Claire är flickan som tycks ha allt. Hon är vacker och begåvad, självklart blir hon klassens lucia. Hon är allt hennes kamrater avundas, allt de tänker att de inte kan bli. Den som sett hennes leende, spontant, ögonblickligt och levande, glömmer det aldrig. - Ändå tar hon sitt liv, just när månaden maj står som mest överflödande vacker.
Claires leende är berättelsen om hennes självmord, men inte självklart vad som ledde fram till det. Eva Ström söker inte någon enkel förklaring, i stället gestaltar hon med varsam inlevelse hur tillvaron omkring Claire slocknar, inte längre talar till henne - som när hon i Florens inför Botticellis Venus födelse ofrivilligt tänker: Det är ju bara en bild! Och när hon inser att hon inte längre är närvarande i sitt eget liv avstår hon från det - kan det ha varit så det var?
Eva Ström är framför allt känd som lyriker, men med Claires leende visar hon att hon också är en romanförfattare av rang. Sinnligt gestaltade scener interfolieras med reflektioner som kretsar kring den gåta som Claires självmord utgör.