Ser, som i det enormas maskrosboll av riktningar, i alla dimensioner den väldiga tiden Dess kontrapunkt inifrån Sedan utifrån
Dess vrålande utplåningsklang
Dess viskning, inifrån
Från mig till dig?
Från dig till mig?
”Hur bevarar vi det mänskliga?”
Under etthundra dagar noterar poeten i en långdikt nyheterna från kriget i
Ukraina. Mot denna tidsfond av våld och förstörelse, av hot som kommer allt
närmare, löper diktsamlingens kontrapunktiska stämmor. Musiken, minnen,
vårens tecken. Kärleken. Den samklingande, vibrerande, oändligt växande.
