Gud hjälpe Finlands mödrar, hur ska vi orka detta krig?
Marja-Riita, någonstans i den finländska landsbygden, 1941.
Under andra världskriget skickades omkring 70 000 finska krigsbarn till Sverige. Det innebar att hundratusentals liv förändrades, i bägge länder. Den intimaste källan till dessa omvälvande förflyttningar är breven som mödrarna och fostermödrarna utväxlade och som tillgängliggjorts för forskaren Ann Nehlin. I denna första studie i sitt slag får vi gripande perspektiv, på individnivå, av ett skeende som annars oftast beskrivits på politikernivå. Slutsatserna att dra är många – och tyvärr aktuella även för vår egen tid.
Här får vi möta barn som ville och barn som inte ville lämna Finland, barn som inte förstod vart de skulle och barn som inte förstod vart de sedan skulle skickas tillbaka. Vi får möta finska mödrar med ångest över att ha skickat i väg sitt barn och mödrar med ångest över att maken eller hon själv hinner dö innan familjen återförenas. Vi får möta svenska fosterföräldrar som inte vill ta emot det barn de fått och sådana som absolut inte vill lämna ifrån sig det vid krigsslutet. Vi får också en inblick i myndigheternas försök att hantera de logistiska och administrativa prövningarna, för att inte tala om de enorma emotionella konsekvenserna som ingen riktigt hade räknat med.
