Längst in i en garderob hittar Stina en kartong med minnen som hennes älskade mormor sparat åt henne. Där ligger även en bunt med brev som Stinas mamma skickat till sin mor i början av 60-talet. Brev som Stina inte kan låta bli att läsa. De kan kanske ge svar på de obesvarade frågor hon burit med sig genom livet.
Stina är döv sedan födseln och fick växa upp utan teckenspråk. Kartongens innehåll får henne att minnas hur det var att klara sig med skärvor av ett språk alla de där åren. Utforskandet av breven leder både till att Stina försöker ta tag i relationen till sin mamma och till att hon gör upp med sin borttappade barndom.
Hon kan inte glömma det som varit. Kan hon förstå? Förlåta?
”Ytterst få romaner handlar om döva/hörselskadade. Det är ett av skälen till att den här romanen känns angelägen. Att den bygger på en sann historia ger den extra värde för både döva och hörande.” Harriet Björneheim f.d. lärare och skolledare på Manillaskolan
