Dagbok förd mellan 7 nov 2011 och 9 mars 2012. I form av en extra hjärna. För en som inte skulle kunna minnas själv. Anteckningarna lästes upp under sommaren 2012. Vi grät. Avbröt. Fortsatte. Tacksamma över var vi var. Och kunde ta del av detta. Som just minnen. Detta är sista akten. Vi har fått umgås igen. Men jag gråter ensam denna gång. M.L. Ekman 2018 I november 2011 blev Gösta Ekman allvarligt sjuk och genomgick en svår operation med tillhörande sjukhusvistelse. Läkarna informerade om att han inte skulle minnas mycket från en sådan traumatisk period. Marie-Louise Ekman skrev då en dagbok under sjukhustiden för att vara hans extra minne.
Gud räknar kvinnors tårar : memoarer
Pia Degermark
audiobookbook
Benny - drevet, döden
Lotta Fristorp
audiobookbook
DRÖMMEN OM REGNBÅGEN – om Judy Garland och friheten att få vara sig själv
Anna Bromee
audiobook
Jag vägrar dö nyfiken
Babben Larsson
audiobookbook
Tiger, tiger
Margaux Fragoso
audiobookbook
Livet är som en sten i skon - det skaver om man inte gör något åt det
Ann Westin, Anneli Abrahamsson
audiobook
Husmoderns död och andra texter
Sara Danius
audiobookbook
Dolly Parton och kvinnorna som levde hennes låtar
Sarah Smarsh
audiobookbook
Inställt p.g.a Alzheimers
Peter Miretoft
audiobook
Ted Gärdestad och musiken
Kenneth Gärdestad
audiobook
Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen
Magnus Uggla
audiobookbook
All den luft som omger oss
Tom Malmquist
audiobookbook