Sixten och Majlis bor på femte våningen i ett höghus i förorten Bergdala. De har en son som har gått till sjöss och som har lämnat sin Newfoundland i deras vård. Att Bamse inte tycker om trappor blir Sixten viss om när husets hiss slutar gå som den ska. Hösten 1981 ska Sixten minnas som tiden då det var rena lotteriet att trycka på hissknappen.
Alf, på tredje våningen, har som vanligt saken klar för sig, avsättningarna för husets underhåll har delats ut till aktieägare, hade kommunisterna fått styra Sverige hade hyrespengarna gått till vad de skulle, då hade de giriga fastighetsägarna kastats i fängelse, så var det bra med den saken!
I skuggan av den krånglande hissen blir tillvaron lätt kaotisk i höghuset, men situationen kan inte tillskrivas giriga fastighetsägare denna gången, den är snarare en effekt av ett patriarkalt förtryck.
Låter det förvirrande?
Då vet ni hur Sixten känner sig.