”När jag står utanför porten på Hauptstraße 187. Det är i början av maj, det är den tidpunkt som Kafkas dödsresa tog sin början. Jag har solen i nacken och en tårtkartong i näven. Fåglarna, någon enstaka bil hörs svagt på avstånd. Om jag blundar kan jag föreställa mig dammolnet från hästarna på lervägen. Doften av nyslagen äng. Det skulle lika gärna kunna vara min mammas hemby i Tornedalen. Lugnet och känslan att befinna sig utanför världen.”
Hade Cecilia Hansson levt för hundra år sedan hade hon tagit in på vilohem för att komma bort från vardagen. Nu reser hon i stället runt i Centraleuropa på jakt efter Kafka. Varför så besatt av Franz Kafka? Och inte är det väl vila hon behöver utan liv – innan luften tar slut i hennes lungor. Cecilia Hansson har gjort en personlig genomläsning av Kafkas samlade verk - i ljuset av vår samtid. Hon har grävt i arkiv i Wien, i Prag och i norra Sverige, och besökt sanatoriet i Tornedalen där hennes mormor vårdades för sin tuberkulos. Och allra mest har hon grävt i sig själv. Med Franz Kafkas hjälp. Här möts två lungor, Cecilias egen ”Kafkalunga” och så Kafkas.
