Huvudpersonen i Lars Gyllenstens roman Kistbrev från 1998 är en man i femtioårsåldern som blivit kvar i ett gammalt bostadshus som hans farföräldrar och föräldrar ägt före honom. En dag finner han i en liten lägenhet på vinden en kista som visar sig innehålla brev, lappar med anteckningar, fotografier – skärvor av ett liv. Alltmer fängslad börjar han försöka rekonstruera och förstå "Kistmannens" liv och tankevärld, och olika händelser tar gestalt – bland annat ett möte med en utmanande kvinna i Sevilla och ett brutalt mord på en liten pojke. Samtidigt gör sig minnen ur rekonstruktörens eget liv påminda och han och "Kistmannen" flyter samman med varandra, byter plats...Liksom Lars Gyllenstens romaner Anteckningar från en vindskupa och Ljuset ur skuggornas värld gestaltar Kistbrev en minnesprocess. Den är ett drömspel med häftiga svängningar mellan svart komik och smärta, mellan upprymdhet och naken förtvivlan, för att ändå mynna ut i upprättelse och försoning – befrielse.