Hur länge ska orättvisorna få fortsätta? Hur länge ska kvinnors röster drunkna i tystnad?
Här talar poesin med vrede, sårbarhet och kraft. Den lyfter patriarkatets skuggor, synliggör människans förluster och påminner om att solidaritet börjar i språket.
Genom rytmiska, nakna och kompromisslösa dikter fångas vår tids oro – men också vår längtan efter förändring.
En poetisk uppgörelse – och en kärleksförklaring till styrkan i att tala. Det här är poesi som vägrar tiga.
