Henry Marsh, en av Englands mest framstående neurokirurger, berättar här om sin långa karriär. Han har under sina trettio år i yrket räddat mångas liv, men också ödelagt andras. Hans memoarer är upplagda som en rad fallstudier och tonen är omväxlande svart, humoristisk, varm och känslosam. Marsh beskriver olika sorters hjärntumörer, alltid med utgångspunkt i en enskild människas öde. Han återger det första mötet med patienten, beskriver diagnosen, riskerna, därefter själva operationen och slutligen resultatet. Marsh förmedlar på underbar prosa den laddade stämning, rädsla och nervositet som alla, från sköterskor till narkosläkare och kirurg, delar i operationssalen. Även en rutinoperation kan få en katastrofal utgång om något oväntat upptäcks eller skalpellen slinter. Att kunna avgöra när man inte bör operera är en viktig del av en kirurgs arbete. Unga, oerfarna hjärnkirurger gör fler misstag än erfarna - men hur ska man bli erfaren om man inte får operera? Marsh har själv gjort många misstag under sin karriär och berättar om sina framgångar såväl som misslyckanden som varit förödande för patienten och resulterat i livslånga skuldkänslor för honom själv. Vi får ta del av Marshs djupa medkänsla med sina patienter och deras anhöriga, hans irritation över illa förberedda yngre kollegor, och hans svidande kritik mot NHS, det engelska sjukvårdssystemet.