Mannen låg vid min sida. Orörlig. Naken. Svettdroppar glänste på hans panna, belysta av skenet från eldstaden, de sög det till sig, förvandlades till en krans av eld. Det var då jag hörde stegen. Jag stelnade till. Mannen andades djupt. Lugnt. ”Det kommer någon!” sade jag. ”Låt dem komma!” svarade han, ”Jag har väntat på dem i tjugofem år. De kommer aldrig tillräckligt nära!” Sedan lade han sig på sin högra sida. Efter en stund hade han somnat. Han somnade alltid på höger sida. ”Jag kan aldrig somna på mitt hjärta”, hade han förklarat för mig. ”Jag kan inte sova på mitt hjärta och mitt hjärta sover aldrig.” Jag såg på honom. Försiktigt. Med en vag känsla av skam, som fick mig att halvblunda. Många män hade legat bredvid mig i samma oskyddade ställning. Mäktiga, rika, berömda män. Ett par kvinnor också.