En man köper ett hus och planterar barrträd för att dölja sig från omvärlden, övertygad om att solens och månens blickar är en ständig påfrestning.
Här utforskas den smärtsamma klyftan mellan individens behov av avskildhet och samhällets krav på delaktighet. Det är en berättelse om geniet som flyr folkvimlet för att finna ro, och om den paradoxala känslan av att vara som mest ensam när man befinner sig mitt i en grupp människor. Genom skarpa iakttagelser och en ny, lättillgänglig språkdräkt blottläggs de mekanismer som styr våra sociala masker och vår rädsla för att bli sedda.
Genom denna nutida tolkning får vi följa sökandet efter en balansgång mellan den nödvändiga isoleringen och den livsviktiga mänskliga kontakten. Det är en betraktelse som rör sig mellan tysta rum och myllrande gator, där läsaren bjuds in att reflektera över varför vi så ofta döljer våra sanna jag bakom artighetens fernissa. Upptäck en text som vågar ställa de obekväma frågorna om vår existens och vår plats i det sociala maskineriet.
