En grotesk kontrast: maskerade, knäböjande och blodstänkta såg de nästan ut som offer själva. Men jag visste sanningen.Den kalla luften bet i huden, som om natten själv ville markera sin närvaro. Ett mörker orubbligt och tungt. Som om det dömde deras handlingar i tysthet.
"Ni vet inte vem ni har att göra med!" ropade en.
"Ni kommer ångra er!" skrek en annan.
"Jag vill ha min advokat!" krävde en tredje.
Det var som förut. Folk trodde att de hade kontroll. Att de hade en chans. Speciellt den här typen av människa. En sådan som stått över lagen för länge. Vissa av dem hela sina liv. Alltid skyddade. Alltid med en väg ut. Alltid med en syndabock som tog fallet. Men inte nu.
