Jag ser ett hagelgevär med avsågad pipa och otaliga förpackningar med ammunition. En förlamande iskyla sprider sig i min kropp, för vapnen är inte reliker från Hildas tid. De är moderna och gjorda av kallt hårt stål som glänser på ett illavarslande sätt.

När Arvid och Zacke anländer till Prästön för en ridlägervecka i skärgården ser de fram emot soliga dagar på hästryggen och sena kvällar runt lägerelden, där förhoppningsvis en och annan spökhistoria ska sätta fart på hästtjejernas fantasi. Men när pojkarna blir inhysta i prästgårdens tornrum och en gammal sägen från början av 1900-talet om prästdottern Hilda börjar cirkulera bland lägerdeltagarna är det längs pojkarnas ryggar det går kalla kårar. Vem var denna Hilda? Är tornrummet verkligen hemsökt? Och varför beter sig lägerledaren Sirja och hushållerskan Irma så märkligt? När svaren på frågorna klarnar för Arvid och Zacke är de redan mitt uppe i ett äventyr som är långt mer skrämmande och verkligt än de någonsin kunnat föreställa sig.