En mamma och hennes dotter är på utflykt. De vet inte vart de ska, de kör planlöst. I regnet står en liftare och plötsligt vill dottern, som aldrig har en åsikt om något, att de ska plocka upp honom. Oron griper tag i mamman, de vet ju ingenting om honom, han är helt obekant. Men i främlingens närvaro börjar något förändras i dottern. Allt det strama i ansiktet är borta, huden glöder.
Ödelagda städer är en vackert vemodig novell om att påverkas av någon annan, låta någons liv gå in i sitt, och att bära med sig någon i sitt innersta oavsett vad.
Jag saktar ner och kör in till vägkanten. Bakom oss skymmer en lastbil sikten innan den svänger in på en avtagsväg. Jag vet inte vad liftaren gör. Vi får vänta. Så är han framme, du sträcker dig bakåt och öppnar dörren. Släpper in det våta och oförutsedda, vad som helst. Liftaren tackar. Jag säger det är ingenting att tacka för.
Novellen ingår tillsammans med åtta andra berättelser i serien Novellix Grannar.
