Magnus von Platens aforismer är kvicka och skarpsinniga, men deras kvickhet går inte ut på att överraska läsaren ur ett bakhåll och ge en illusion av en sanning som inte finns. För Magnus von Platen (1920-2002) är det väsentliga i aforismen inte paradoxen utan den erfarenhet som den kan spegla, den syn på tingen den kan förmedla.
Därför är Skjutövning en förnuftig och tolerant bok. Där finns ingen cynism men en god portion skepsis mot det mänskliga, den har mycket att säga om svagheter men propagerar ingen styrka, den är full av självkännedom men utan självupptagenhet.
Skjutövning är kort sagt det slags mångtydiga och levande aforismbok som man läser långsamt därför att man hela tiden känner ett behov av att bläddra tillbaka i det som man redan har läst. Magnus von Platens aforismer har en sällsynt förmåga att belysa varandra, och boken blir en dialog i många riktningar.
