Tankar om naturen [1922] är aforismer av Edith Södergran, publicerade för första gången i den legendariska avantgardistiska tidskriften Ultra i september 1922. Egensinniga kosmologiska naturbetraktelser med kristna gestalter. Förutom Gud, som älskar och rår över naturen, finns djävulen, men i Guds tjänst med uppgift att sköta hösten och förruttnelsen. Humor finns också i idén om månen som spinner sitt nät kring allt »sjukt« för att inhämta det vid fullmåne.
EDITH SÖDERGRAN [1892–1923] hör till de allra största namnen i svenskspråkig poesi. En av den svenska lyriska modernismens pionjärer; inspiratör till poeter som Gunnar Björling och Elmer Diktonius. Influerad av fransk symbolism, tysk expressionism och rysk futurism, har Södergrans dikt också en för svensk poesi ovanligt internationalistisk prägel. Hennes mest omtalade tema är det feministiska, som har sin särart genom influensen från tyske filosofen Friedrich Nietzsche; inte minst övermänniskoidealet.
