Nyvik 1899 – en idyllisk scenbild, en sommartavla. Men över scenen vandrar de skuggor som är människoöden, mellan syrener och vänliga trähus har ondskan, brottet och lidelserna rum. Nyvik är som andra småstäder.
Vandrande skugga är däremot inte som andra deckare. Bo Carpelan har målat upp miljön säkert och lätt som en konstnär, och sin mordgåta löser han och kommissarie Werner genom att tänka sig in i människornas rädsla, egoism, maktbegär, skandalskräck och lyckohunger.
Det resulterar i en roman med stark stämning och ett utomordentligt tidsporträtt, på samma gång som den noga följer detektivromanens klassiska regler.
