Fredsfurste eller hårdför diktator? Klok landsfader eller grym krigare? Augustus, Romarrikets förste kejsare, pendlade mellan ytterligheterna.
Å ena sidan blev Augustus tid vid makten ovanligt fredlig, åtminstone i Romarrikets centrala delar. Resurser kunde läggas på annat än krig, som publika festligheter, enorma praktbyggen och vägunderhåll. Å andra sidan utgjorde armén själva basen för Augustus maktutövning och det var i rollen som fältherre han firade sina största triumfer. Genom lyckosam krigföring på Balkanhalvön, vid Actium (nuvarande Greklands västkust) och i Egypten hade kejsaren vid 34 års ålder lyckats göra hela Medelhavet till ett Mare Nostrum, ett hav inringat av romerska besittningar. Två år senare, år 27 f Kr tilldelades han hedersnamnet Augustus, ”den upphöjde”, av den romerska senaten.
Som adoptivson till den store Julius Caesar kom Augustus – eller Gaius Julius Caesar Octavianus, som han själv kallade sig – tidigt att sugas in i Roms intrikata maktkamper. Genom att skickligt navigera på den politiska arenan lyckades han stärka sin position och utöka sina maktbefogenheter, steg för steg. Men att hitta en lämplig tronföljare skulle visa sig bli en svår uppgift.
Historikern och författaren Eva Queckfeldt skildrar här Augustus innehållsrika liv (63 f Kr –14 e Kr) och en tid som styrdes av ambitionen att skapa ett världsherravälde.