Författare säger ibland, att har personerna i en roman väl kommit till och satts in i sina roller, har författaren själv ingen hand med dem längre. De börjar handla precis som dem själva vill, ofta i strid med upphovsmannens egna intentioner. Men oftast går de inte så långt i sitt ogillande av författarens tilltänkta romanslut att de helt enkelt kidnappar honom för att åskådligt visa honom hur handlingen i stället borde utveckla sig.
Detta är emellertid vad som händer författaren Jörgen Bast, huvudpersonen i Azalea. Han vaknar upp en dag i en elegant, obekant villa och finner sig omgiven av alla huvudpersonerna i sin roman Terra incognita. Samtliga har mystiskt förts dit av ställets värd Dr Gempel: den kallhamrade societetsskönheten Ingalill Koch, den högerotiska fru Elisabeth Ring och den ganska slarviga men renhåriga artistflickan Ulla Samson, vidare den förmögne affärsmannen direktör Tollander, den militäriskt strame löjtnant du Pont och slutligen den upproriske, skrytsamt underhuggaraktige Bo Hagelin. Till sist uppenbarar sig också den mystiska Hagar Tetzel som känner alla dessa människors hemligheter och har givit författaren materialet till boken – dock utan att nämna några namn. Och inför författarens häpna och oroliga blickar utspelar sig det rätta slutet.
