En av vÄra mest Àlskade fotbollsspelare, Stefan Schwarz, berÀttar öppenhjÀrtigt om fotbollskarriÀren, livet och familjen. Vi fÄr ta del en rad omtumlande hÀndelser frÄn euforin över VM-bronset 1994 till skrÀcken nÀr bevÀpnade rÄnare tog sig in i familjens hus och hur sonens autism fick Stefan att omvÀrdera livet.
Den defensive mittfĂ€ltaren Schwarz var en av de viktigaste kuggarna i det landslag som tog EM-brons 1992 och VM-brons 1994. Han imponerade genom sin förmĂ„ga att aldrig vika ner sig och aldrig gnĂ€lla han fortsatte exempelvis att spela trots att han brutit benet mot Skottland 1997 och propsade pĂ„ att promenera ut frĂ„n plan sjĂ€lv nĂ€r hĂ€lsenan gick av mot Ăsterrike 2000.
HĂ€r möter vi en annorlunda, mjukare sida av Stefan Schwarz. Han reflekterar över sin uppvĂ€xt, sin karriĂ€r och sin familj. Den centrala delen i boken utgörs av olika aspekter av fotboll. VĂ€gen frĂ„n den blyga 6-Ă„ring började spela fotboll i Kulladals FF till ett vĂ€lbetalt proffs i flera av Europas storklubbar samt hans nĂ€ra vĂ€nskap med förbundskapten Tommy Söderberg och storstjĂ€rnan Fredrik Ljungberg. SĂ„ hĂ€r snart 15 Ă„r efter att Stefan lade fotbollsskorna pĂ„ hyllan summerar han sitt fotbollsliv ur nya perspektiv. Han berĂ€ttar ocksĂ„ om sin pappa som blev faderlös under andra vĂ€rldskrigets sista dagar, i maj 1945, och som senare hamnade skild frĂ„n den övriga familjen nĂ€r Tyskland delades upp i Ăst och VĂ€st. Slutligen kom han till Sverige, dĂ€r han bildade familj. PĂ„ 1970- och 1980-talen nĂ€r Stefan och familjen sedan Ă„kte och hĂ€lsade pĂ„ slĂ€kten i Ăsttyskland pĂ„ somrarna fick de erfara hur det kĂ€nns att leva i slutet samhĂ€llssystem, stĂ€ndigt övervakad av sĂ€kerhetstjĂ€nsten Stasi.
En viktig del i boken handlar om Stefans Ă€ldste son JĂŒrgen, som diagnostiserats med autism. Vi fĂ„r följa den dramatiska och gripande vĂ€gen frĂ„n den kraftiga reaktionen JĂŒrgen fick pĂ„ trippelvaccinet som 1-Ă„ring till hur han som 3-Ă„ring klev in i sin egen bubbla och hur han som 5-Ă„ring fick diagnosen. Stefan befann sig dĂ„ pĂ„ landslagslĂ€ger men Ă„kte hem. Tre Ă„r senare gav Stefan upp sin framgĂ„ngsrika proffskarriĂ€r för att finnas dĂ€r för sin familj och bli ett heltidsstöd för JĂŒrgen.
