Arne Jarrick, professor i historia i Stockholm Àr orolig.
I hela sitt liv har han sysslat med kunskap. Som nyfiket barn, som duktig elev, upprorisk vÀnsterman, som forskare. Han har trott pÄ kunskapen och dess sjÀlvklara, ibland befriande kraft. Till och med trott att vi lever i ett kunskapssamhÀlle.
Men vad gör en sÄn man nÀr han lÀser om experiment som visar att mÀnniskor tar till sig kunskap som stÀmmer med deras Äsikter och stöter bort annan? Eller nÀr unga tror att de kan slippa rÀkna nu nÀr maskinerna gör det Ät dem?
Han skriver en bok om kunskap. Om vad det Àr, hur den uppstÄr och vÀxer, hur den anammas och avvisas, hur det inte lÀngre Àr sÀkert att mer kunskap betyder kunnigare mÀnniskor.
Det Àr klart att en ny amerikansk presidents uppenbara förakt för sanning och kunskap skrÀmmer honom. Liksom det faktum att det tar lÀngre tid för dagens elever att lÀra sig saker Àn det gjorde för deras förÀldrar.
Det finns inga hÀxor. En bok om kunskap Àr en bok i rÀttan tid, vÄr tid.
