Efter den uppmärksammade debuten Tolvfingertal återvänder Gabriel Itkes-Sznap med en samling dikter som utspelar sig i en vardag där närheten till barnen är lika närvarande som bibeltexten, rädslan lika akut som uråldrig, körsbärsträden blommar på hösten och husflugorna invaderar hemmet med död. I bilder som rör sig mellan det helt bestämda och helt ovissa tecknas en rå men skimrande existens.
”när ett träd växer
ur stammen på sin döda förälder
heter det ”kadaverföryngring” på tyska
blir till ett
stackmoln om dagen
till en påse om natten
i påsen finns en lunga
i lungan en skära att skära i Ljus”
