Hon kastade sig över honom. Kampkramade hans lÀrarkropp hÄrt bakifrÄn med hela sin collegekropp. Brandbrusade. Gjorde fÀllben pÄ honom sÄ att de bÄda föll framÄt och dök in bland bladen. Pressade pannan mot hans mansnacke och mörkmorrade.
HjÀrnan var överhettad, hon kunde inte hÄlla sig och bet i hans hals med blodsugartÀnderna. Ville sluka fÄngsten som inte gav sig utan spjÀrnade emot och nu fÀllde upp rumpan precis som de andra som nyss startat stafettloppet hade gjort. Det var ju sÄ hon skulle göra, nÀr hon ville. Inte han. Hon skrattade till. Borrade in dojorna i dyngan och band armarna runt hans bröst. Hennes hjÀrta hÄrdbankade. BröstvÄrtorna stelnade och sÀnde elstötar mot skrevet. LÄren darrade.
Miira Àr född och uppvuxen i Göteborgsförorterna GÄrdsten och Bergsjön. Hon kan Àntligen lÀmna hemsprÄksklassen och den ofria grundskoletiden bakom sig och pÄbörja den fria grymmetiden. Plugga jÀrnet pÄ gymnasiet, bli proffs. I hjÀrnkirurgi. Flytta hemifrÄn, hetshÄngla nÀr hon vill. Bli fri frÄn trappstÀdarjobbet ocksÄ. Men vÀgen Àr krokig, livet krulligt, och Miira fÄr blÄmÀrken av krockarna. Trots det vÀgrar hon att ge sig. Med en brinnande vildvilja slÄr hon sig fram genom hindren i ett hÄrt segregerat system.
Eija Hetekivi Olsson debuterade 2012 med den kritikerrosade och prisbelönta romanen Ingenbarnsland. Nu Àr hon tillbaka med uppföljaren Miira.
