Roligt och tankevÀckande om att fylla 40!
Det Ă€r söndag. För precis ett Ă„r sedan fyllde jag 39 Ă„r. DĂ„ fick jag ett blĂ„tt fodral till mina stickor. Jag blev jĂ€tteglad. Jag hade önskat mig det (jag tycker bĂ€st om att fĂ„ det jag önskat mig). Jag bjöd nĂ„gra vĂ€nner och familjen pĂ„ vĂ„fflor, för de innehĂ„ller inget socker och jag försökte lĂ„ta bli att Ă€ta socker. Men det var nĂ€r min kompis Anne ringde, senare pĂ„ kvĂ€llen, och berĂ€ttade att hon inte var sĂ€ker pĂ„ om hon Ă€lskade sin man, som jag började skriva. Det var 365 dagar tills jag fyllde 40. Ett Ă„r kvar. Och det lĂ„g saker i luften som var helt nya. Enligt den kinesiska almanackan var 2006 Hundens Ă„r. I mitt fall snarare Bulldoggens Ă„r. Rynka las till rynka och snart följde inte halsens hud med nĂ€r jag vĂ€nde pĂ„ huvudet. Och samtidigt som jag tillbringade tid framför spegeln hĂ€nde följande i min bekantskapskrets: livskris, sex med fel person, skilsmĂ€ssa, garagebygge, sex med annan fel person, bebis, nĂ„gons tonĂ„ring fick hĂ„ngla för första gĂ„ngen. Och nĂ„gra flyttade till NĂ€ssjö. Det hĂ€nde sannerligen saker och snart var frĂ„gan ÂSka det vara sĂ„ hĂ€r fram tills vi dör? lika vanlig som ÂKan ni rekommendera en bra rörmokare?Â. Vi, alltsĂ„ jag och mĂ„nga av mina vĂ€nner, var alla pĂ„ vĂ€g mot 40. Om det handlar den hĂ€r boken.
Gunilla Bergensten Àr skribent. à ret hon fyllde 40 blev mer hÀndelserikt Àr nÄgonsin; hennes förra bok Familjens projektledare sÀger upp sig blev antagen, hon hade sitt första utvecklingssamtal pÄ jobbet, fick bettskena samt utvandrade till San Francisco. Bland annat. Gunilla Àr gift med Magnus och tillsammans har de tvÄ barn. Det hÀr Àr hennes tredje bok.
[RH1]
