När pilgrimen hade kommit ombord på banditskeppet som skulle föra honom till Det heliga landet föll han till ro och ängslades inte längre för någonting. Ändå förstod han att fartyget var en eländig gammal skorv, besättningen ett opålitligt slödder. Skepparen själv var en undersätsig, dyster man med stickande ögon. Om en av männen, Giovanni, sades det att han var en förlupen präst, en hädare och en horkarl vars öde måste bli att brinna i helvetets eld. Ombord på pilgrimsskeppet, under stjärnorna, medan det oändliga havet häver sig, berättar Giovanni för Tobias om sitt liv. Om en brottslig kärlek, som fått biktfar och biktbarn att glömma plikt och förnuft, om hatet och fördömelsen när de upptäcks.
Enkelt och direkt skildrar Pär Lagerkvist ett människoöde under pilgrimstiden, men det är en enkelhet med flera bottnar och en klarhet med många perspektiv.