âJag ska snart föda ett barn. Jag har gĂ„tt en vecka över tiden och Ă€r trött pĂ„ att vĂ€nta. Det kan ske nĂ€r som helst. Jag vet inte vad som Ă€r bĂ€st â att veta eller att inte veta.â
En kvinna gĂ„r lĂ€ngs vĂ€gen dĂ€r hon gĂ„tt under hela sitt liv. Hon har ett barn i magen och en man vid sin sida. Hon bor i huset dĂ€r hennes morfar bodde, i huset intill bor hennes mamma. ĂndĂ„ Ă€r hon sĂ„ underligt ensam. Som om livet Ă€r en frĂ€mmande plats, eller en disciplin att utöva. Hon Ă€ter för att hon mĂ„ste Ă€ta, promenerar för att hon inte kan springa sin vĂ€g. Hon bĂ€r inte bara ett barn, utan ocksĂ„ en sorg som inte tar slut.
Vid liv följer en kvinna under graviditetens slut och in i förlossningsrummet. Louise Alvarsson debuterar med en lÄgmÀld och hjÀrtskÀrande roman om vÀntan och vanmakt, om hur svÄrt det kan vara att föda och sörja och leva.