Jonas Modig har fÄtt mycket fin kritik för sina diktsamlingar. Nu Àr han tillbaka med lyrik som tar sitt avstamp i ÄrstidsvÀxlingarnas ofrÄnkomlighet.
Varje Är infinner sig samma sak: tillstÄndet dÄ hösten sakteliga gÄr över till vinter. DÄ den prövande första snön blir ett förebud om lÀngre nÀtter och om frostens ihÀrdighet att krypa in i mellanrummen och tÀppa till andningshÄl och flyktförsök. "Nedsövda som björnar, med begrÀnsade kroppsfunktioner, dröjer vi oss igenom blanka dagar, lika varandra intill förvÀxling, orÀknade, enstaviga och fÀrglösa." Inne i huset tvingas tanken ta stÀllning till ÄrstidsvÀxlingarnas ofrÄnkomlighet.
Jonas Modigs nya diktsamling, Vinter i sommarhuset, börjar i ett vinterlandskap och resonerar lÄgmÀlt om det som Àr nÀra och det som Àr onÄbart, tills höstmörkret Äter sÀnker sig över samma landskap. Om den föregÄende samlingen Radfall (2009) skrev poeten och kritikern Eva Ström: "Inte ett ord för mycket. Inte ett ord som inte bÀr. SÄ kan man karakterisera Jonas Modigs fullödiga diktsamling, en bok att Äterkomma till, att vistas i."
