Adel, präster, smugglare, bönder

Albert Engström, (1869-1940) umgicks - och då gärna under festliga former - i de konstnärliga kretsarna kring Carl Larsson, Bruno Liljefors, Verner von Heidenstam, Gustaf Fröding, Anders Zorn, Erik Axel Karlfeldt. Så småningom blev han god vän även med sin store idol August Strindberg. Albert Engströms porträtt och tolkningar av, som han kallar det, adel, präster, smugglare och bönder, är djupt inrotade i det svenska medvetandet. Det är inte många svenskar som inte känner till Engström och hans 'gubbar'. Han är framför allt känd som tecknare, men han är också en mycket framstående konstnär på ordens område och förtjänar att läsas mera. Mycket mera. Humoresker, reseskildringar och kåserier utmärker Engströms prosa, men här finns också djupare samhällskritik, och karakteristik. Albert Engström var tecknare innan han blev författare, och troligen kände han sig livet igenom i första hand som artist. Ändå, eller kanske just därför, som litteraturvetaren Gunnar Brandells skriver i standardverket Svensk litteratur 1870-1970: 'skrev han en överlägsen prosa, direkt, slående och absolut chosefri, med en välgörande olitterär struktur'.